English translations below.

”Bilden ur bilden.
Efter två år återvänder Evert Jonsson i dag till Versalen; då bodde han i Fränsta, nu på Styrsö. Liksom då är han en färgfantast.
Han målar landskap, snarare aningar av landskap; minnen, detaljer i nya sammanhang. Hans stora oljor och några mindre torrpasteller från Toscana öppnar för betraktarens fantasi. Att se dem är att finna bilderna.
Redan som 26-åring, för två år sedan, var Jonsson en ovanligt färdig konstnär. Här fanns inget av sökande och osäkerhet. Han visste vad han ville.
Men det är just i själva friheten att se hans egenart finns. De landskap han målar är föreställningar av landskap, men inga fantasibilder. Allt finns egentligen där; det är betraktaren som fullbordar bilden.
Det är ett tilltalande sätt att måla, med respekt för betraktaren. Ingen konst med färdiga lösningar. Evert Jonsson säger själv att han bygger sina bilder av små skisser han gör ute i landskap, detaljer han sedan fogar samman till en större bild. Men där tar själva måleriet över, och hans fascination vid färg och form.
Snabbt sedda tycks hans bilder upplösta i färgformationer. Men det krävs tid för att se dem. Se hur landskapet formas ur det till synes spontana och oberäkneliga. Ur bilden framträder själva bilden.
Färgerna i de nya målningar han nu visar, alla tillkomna de senaste två åren, är möjligen mer dämpat återhållsamma än förra gången på Versalen. Litet dovare, litet mörkare. Det är ingen nackdel. Det finns ett slags ruvande mörker också i de starka färgerna. Som målar han ett mycket svenskt landskap.
Bilderna i den nya utställningen är också mycket tematiskt sammanhållna. Till synes är det samma landskap som varieras, uppenbarligen den västkust där han nu bor. Havet kan anas som bakgrund men blicken är vänd in mot land, pinat av stormar. Att han, likt Ulf Trotzig, har tanken att måla hur vinden griper tag i träden är uppenbart och alldeles tydligt i ett par dukar. Liksom när han målar segel, mer eller mindre sönderslitna av vinden.
Kunde det för två år sedan anas en otålighet i Evert Jonssons bilder är den nu borta. Han står trygg i sin konst. Var han en ovanligt färdig konstnär då har han nu mognat. Här finns en stillhet i landskapsbilden som, vad jag minns, var mindre påtaglig 2003. Det är enbart till fördel.
Det lämnar ändå inte betraktaren oberörd: att se dessa bilder kräver en medverkan, just att finna, inte enbart se. Det är mycket tilltalande och uppfriskande. I en konstvärld där de flesta bilder är så färdiga att de blir slutna avviker Evert Jonssons.
De lämnar sin betraktare ingen ro.”
–Curt Bladh, Sundsvalls Tidning, 15/1 2005

 ”Ungt och imponerande.
En ung, just fyllda 26, men alldeles färdig konstnär ställer ut på galleri Versalen i Sundsvall, Evert Jonsson. En färgfantast som aldrig tycks tveka, en grafiker med sparsmakat, mycket medvetet bildspråk.
Hans stora oljor dominerar galleriet. Landskap, skilda årstider men intill förvillelse lika varandra. Kan det tyckas; samma stora färgstråk, samma starka, nästan skrikande färgval. Men den som ger sig tid att titta närmare upptäcker ett och annat i färgraseriet. Figurer, alldeles tydliga landskap, lador; eller anar den unge Jonssons gamla förebilder, personliga referenser till stora namn i konsthistorien. Men just personligt; han tycks måla med en självklar självsäkerhet. Här finns litet av tvekan, sällan någon begrundan. Bilderna tycks tillkoma i hast och i en enda process; ändå gömmer de hemligheter, så många referenser.
Evert Jonsson, född i Kungsör, bor nu i Fränsta. Hans meritlista är imponerande, en lång rad separatutställningar redan, ännu fler i grupp, representerad på förbluffande många ställen, på väg mot nya utställningar. En rekordsnabb konstkarriär; det har kanske präglat hans konst.
Den tycks färdig i sitt språk men där finns samtidigt en risk: att det blir litet för likt, lite för tydligt, att det går en smula för snabbt. Det är imponerande men kanske en konst som, trots allt, skulle stilla sig en stund och begrunda sin personliga särart. I sämsta fall kan den bli manér.”
–Curt Bladh, Sundsvalls Tidning, 23/1 2003

”Vi har sett detta förr många gånger: brett uppstrukna färgsjok med avgränsande konturer – dansken Kirkeby är kanske den som norrlänningen Evert Jonsson påminner mest om. Men abstrakt expressionism tål att ses igen om den är bra. Här är det inte yta, efterapning, vilket man sett för mycket av genom åren. Hos Jonsson pågår en brottning med uttrycket, ett ständigt omprövande och omtagande. Han använder naturen som spegling av sitt inre. Vemod, vrede, sorg får utlopp i Ljungan, ett omhuldat motiv. Oavsett om han använder olja, pastell, kol eller en grafisk teknik blir uttrycket starkt expressivt, bara i akvarellerna uppnås en lätthet, ett ljus som nästan förtär motiven.”
-Lars- Erik Selin, Svenska Dagbladet, 23/2 2002

”Trots sin ungdom – några och tjugo – har Evert Jonsson hunnit en god bit på sin konstnärsbana…..Repertoaren består förutom av oljemåleri, av torrnål och kolteckningar – de senare utförda med en befriande direkthet.”
-Lars- Erik Selin, Svenska Dagbladet, 21/1 2001

”Evert Jonsson, i tjugoårsåldern, å sin sida griper tag i färg och form med känsla. Utgångspunkten finns ibland i naturen men lika ofta i historien eller i någon sinnes stämning. I färgytorna som är målade med kraftiga drag finns finare former som får en att tänka på en karta eller något föremål.
I Jonssons målningar i grå nyanser finns rum och skikt och ofta har tavlorna ett sug. Man kan se på bilderna som landskap eller som ren abstraktion.”
-Anu Uimonen, Helsingis Sanomat, 30/10 1999

Natur av Evert Jonsson.
Månadens konstverk.

Toner i lila, mörkt och ljust. Brunt och grönt tillbakahållet. Ett blått färgfält är iögonfallande. Lagren av färg spelar mot varandra och tunna linjer blir siluetter och ger bilden en skir framtoning. Ljuset och mörkret är påfallande i bilden. De ger varandra stöd och oroar. En naturbild där konturen av ett träd syns tydligt. Mittemot, andra trädstammar eller vass? Himmel, fält, vatten? En mörk siluett till höger. Är det en människa, ett barn? Den gråblå i mitten längst ner har ben. Ett djur?

Det är en levande bild och dess storlek får oss att svepa med blicken fram och åter. Först en tanke att den är abstrakt, men nej. En föreställande bild när alla vanliga färger har lagts åt sidan och konstnärens ögon fått bestämma. Konsten är fantastisk på detta sätt. Vi som betraktare får lägga in vår blick och bestämma själva vad vi ser. Vi får vara deltagare i att tolka bilder. Konstnären har överlämnat den till oss att se. Ibland kan titeln ge oss en hint, ibland är titlar tolkningsbara eller rent av vilseledande.

Evert Jonsson, född 1976 i Kungsör, arbetar med måleri, teckning och grafik.

Evert Jonsson bygger sina bilder av små skisser han gör ute i landskap, detaljer han sedan fogar samman till en större bild. Men där tar själva måleriet över, och hans fascination vid färg och form.

Region Västernorrland, december 2019

English translations

”The picture out of the picture.
After two years, Evert Jonsson returns today to Versalen ; then he lived in Fränsta, now on Styrsö. Like then, he’s a color fan.
He paints landscapes, rather hints of landscapes; memories, details in new contexts. His large oils and a few smaller dry pastels from Tuscany open up the viewer’s imagination. To see them is to find the pictures.
Already as a 26-year-old, two years ago, Jonsson was an unusually finished artist. There was no search and uncertainty here. He knew what he wanted.
But it is precisely in the very freedom to see his uniqueness exists. The landscapes he paints are representations of landscapes, but not fantasy images. Everything is really there; it is the viewer who completes the picture. It is an appealing way to paint, with respect for the viewer. No art with ready-made solutions. Evert Jonsson himself says that he builds his pictures from small sketches he makes out in landscapes, details he then joins together into a larger picture. But there the painting itself takes over, and his fascination with color and form.
At first glance, his pictures seem to have dissolved into color formations. But it takes time to see them. See how the landscape is formed from the seemingly spontaneous and unpredictable. From the picture, the picture itself emerges.
The colors in the new paintings he is now showing, all added in the last two years, are possibly more subdued and restrained than last time at Versalen. A little duller, a little darker. There is no disadvantage. There is a kind of brooding darkness also in the strong colors. As he paints a very Swedish landscape.
The pictures in the new exhibition are also very thematically cohesive. Apparently it is the same landscape that is varied, obviously the west coast where he now lives. The sea can be sensed as a background, but the gaze is turned towards land, tormented by storms. That he, like Ulf Trotzig, has the idea of ​​painting how the wind grips the trees is obvious and quite clear in a couple of canvases. Like when he paints sails, more or less torn by the wind.
If two years ago there was a hint of impatience in Evert Jonsson’s pictures, it is now gone. He is confident in his art. If he was an unusually finished artist then he has now matured. There is a stillness in the landscape that, as far as I remember, was less noticeable in 2003. It is only an advantage.
It still does not leave the viewer indifferent: to see these images requires participation, to find, not just to see. It is very appealing and refreshing. In an art world where most pictures are so finished that they are closed, Evert Jonssons differs. They leave their viewer no peace.”
– Curt Bladh, Sundsvalls Tidning, 15/1 2005

[Update coming soon]